Jag heter Giulio Obletter och som liten ville jag bli påve.
När jag sen var 12 år gammal och tittade mig i spegeln, beslöt jag att jag skulle jobba med sak som min pappa.
Den typen av liv man lever på landet är oslagbart. Det är därför som jordbruket fortfarande håller i sig i Italien: du är herre över dina ägor, du ser allt växa under dina händer, och detta gör dig oerhört nöjd.
Min far gav mig dessutom friheten att innovera som jag ville. Efter gymnasieskolan flyttade jag till Piacenza för att studera jordbrukslära. När jag kom tillbaka gav min far mig fria tyglar. Han lät mig också göra mina egna fel. Det var oerhört stimulerande. Att vara öppen för nya idéer är inte alltid så vanligt, framförallt när man har en inbiten mentalitet och tillvägagångssätt. Många av mina vänner har varit tvungna att begränsa sig och har inte kunnat utveckla sina lantbruksföretag. Min far var ett undantag, han ville blicka framåt tillsammans med mig.
Konsumenterna är allt mer krävande idag. Människor kräver tydliga etiketter där råmaterialens härkomst förklaras på ett klart sätt. Vi är snart där. Eftersom vi har möjlighet att spåra ursprunget från sädeskorn till pasta, har vi ett ansvar att tillgodose dem. Vi samarbetar med Barilla sedan ett decennium. I vår familj äter vi pasta från Barilla sedan 25 år tillbaka, eftersom det är den pålitligaste produkten. Nu när vi producerar den, än mer!
I den här marken finns mycket av mig själv, min nutid och mitt förflutna. Jag bor i ett hus från 1600-talet och våra ägor är bland de äldsta i det här området. Jag växte upp här.
Jag kommer ihåg när jag som liten tittade på stjärnfall stora som druvklasar under San Lorenzo-natten. Jag önskade mig alltid samma sak: en helt egen vit häst. Faktum är att hästar är en annan av mina stora passioner. På den här marken där jag växt upp, har jag haft turen att ha mer än en häst.
Och höjden av allt: mina två döttrar gillar varken jordbruk eller hästar!
Men jag har lugnt accepterat deras val: var och en måste få lov att följa sina egna intressen och drömmar.
